Nakanittimyran
Det ryms mycket i de vida skogarna norr om Kungsberg och Botjärn. Här fanns tidiga bebyggare som kom från Finland, då en del av Sverige. De odlade jorden med svedjebruk och var driftiga entreprenörer. Det finns spår av deras verksamhet, men man måste veta var man ska leta.
Det finns också många spår i form av namn på platser, gårdar och natur, namn som inte alltid är så lätta att tolka.
En berättelse säger, att någon gång på 1600-talet kom troligen någon invandrad finne från Kungsberg till myren och fann den stor för trakten. Han döpte den därför till Nakka Nitti, som betyder ”stor myr” på svenska. Myrslåtter var vanligt långt fram under 1900-talet.
Men tolkningen av namnet är allt annat än lätt. Kjell Nordqvist som forskat mycket om inflyttningen
av finnar i länet säger:
-Inom föreningen Finnsam har vi haft finska språkforskare som försökt översätta alla namn här på skogarna,
men dom har gått bet på ordet Nakka, alla namnen här är ju försvenskning av den finska 1500-tals
Savolaxdialekten som våra nybyggare hade med sej när dom kom hit i slutet av 1500-talet.
Fortsättning längre ned på sidan
Flottrännan är stadd i förfall
Pengerbäcken är utlopp från Nakanittimyran
En stump av flottrännan och en blomma
Under 1800-talet kom det svenska samhället fram till att skogen var en resurs som man måste ta vara på. Då kom avverkning och flottning igång. Att forsla fram virket med transporter landvägen var inte att tänka på om det var längre avstånd. Man måste använda vattenvägarna. I början av 1870-talet uppfördes stora dammar vid myren för att ta vara på smältvattnet för timmerflottningen.
Sandvikens Vänner har gjort (åtminstone) två dokumenterade besök i Kungsberg och Botjärn och trakterna däromkring 2014 och 2015. Såg- och kvarn vid Lillån har besökts, liksom Nakka Nitti, Pengersjön, tjärfabriken och några andra platser. Hembygdsföreningen har fått rätt att publicera skrifterna som även innehåller många bilder.
Resan till Botjärn och Penger 2015
Resan till Kungsberg och Ovansjö Kronopark 2014
Jag har på Facebook hittat ett skriftligt vittnesbörd från Rudolf Wallenius (år ?). Förutom en del historiska återblickar berättas om de åtgärder som gjordes från 1960-talet och framåt för att göra platsen mer tillgänglig för allmänheten.Förutom rester från timmerflottningen finns mycket annat att beskåda i dessa trakter. Här låg till exempel ett litet "samhälle" som var centrum för de stora avverkningarna. Det fanns även ett bageri som tillverkade bröd till de många som arbetade långa tider i skogarna runt omkring.
Karta över området. I nederkanten går Sörjavägen.
Historien om Nakka Nitti
Någon gång i början av 1600-talet kom troligen en nyinvandrande finne från byn Kungsberg t1ll myren. Han fann den för trakten ovan ligt stor. Därför gav han myren namnet Nakka Nitti som betyder "stor myr” på svenska.
Långt före flottnlngsepoken slog säkert finnarna myrens magra växtlighet. Slåttern fortsatte sedan under århundraden. På myrens enda fastmarksö uppsattes en mindre hölada.Den kallades Mullbacksladan efter en gård i byn Kungsberg. Rester av den fanns kvar i början av 1950-talet. De sista ha halvmurkna stockarna använde Folke Persson (Tomt-Folke) från byn Botjärn och jag en sommarnatt vid laxöringsfiske. I röken från det gamla tallvirket klarade vi myggen hjälpligt.
I mitten av 1800-talet ansåg skogsägarna i Svärdsjö socken att något måste göras åt Allmäningens stora helt orörda skogar. Vid det första sammanträdet år 1868 bestämdes att en flottled skulle byggas. Den skulle gå från Storsjön, genom sjöarna Hakki Lampi, Penger och vidare i bäckarna ner mot Kungabergs Lillån till Gästrikebygden.
Höjdskillnaden från Storsjön till Kungsberg var c:a 200 meter. Det kom flottningsbyggare från Fryksdalen i Värmland och de byggde flottleden med alla dess dammar och rännor åren 1871-73. Den langsta rännan var 948 meter och låg nordväst om Pengersjön. Vid Nakka Nitti uppfördes de största dammarna för att i någon mån spara på vårfloden vid flottningen.
Med en dagpenning av c:a två kronor kostade hela arbetet. 40 000 kronor - en mycket stor summa på den tiden. De värmlänska timmermännen hade 1:25 kronor för en famn timmerränna, och det har berättats att de måste hålla igen på arbetet, för att inte förstöra ackordet.
Flottningen från Storsjön började våren 1875 och då flottades 10 500 timmerstockar och året efter 25 200. Efter ett tiotal år var flottleden i stort sett obrukbar och måste repareras. En mindre flottled gjordes även Sörjabäcken söder om Nakka Nitti. Där upphörde flottn1ngen år 1910. De sista stockarna flottades förbi Nakka Nltti omkring år 1915.
Per Albert Persson (Tomt-Per) från byn Botjärn berättade att han i sin ungdom plockade laxöring timmerrännorna efter kraftiga regnväder. Vattnet silade ner mellan stockar och fisken blev kvar i rännan.
År 1936 dikades myren ut med ett större huvuddike i dess mitt och flera mindre sido- och laggdiken. Samtidigt utdikades den lilla Isknippsjön några hundratal meter öster om Nakka Nitti. Den sjön försökte jag återställa år 1963. Det året fick jag även tillstånd av Domänverkets dikningschef att dämma upp myren NN. Bröderna Allan och August Storm från Ockelbo,som var gamla flottare, utförde arbet på eftersommaren. Fördämmingen vid utloppet kostade omkring 800 kronor. Vårvintern 1964 avverkades myrens små tallar och utkördes med en mindre traktor av Kjell Nordqvist från Kungsberg.
Rudolf Wallenius
Första sidan av dokumentet